Kapitel 1
Om Eero

Kapitel 2
Ett mindre vanligt liv

Kapitel 3
Intuitionsbaserad design

Ända sedan han var sex år gammal har Eero Aarnio hållit i en penna. Han växte upp i en arbetarfamilj där visualisering och hantverkande var en del av vardagen. Under sin barndom i Berghäll i Helsingfors var biblioteket där en av hans viktigaste platser. Eero minns hur det lokala biblioteket öppnade hans sinne för den stora världen och hur han kunde sitta i flera timmar och bläddra i tidningen Life. Formgivarens barndom skuggades dock av andra världskriget som, kan man hävda, gjorde honom orädd. Berghäll var ett av de mest bombade områdena i Helsingfors och Eero kunde höra bomberna ljuda i luften och fundera hur nära de slår ner den här gången. Alla fönster i staden täcktes för att förhindra bombarna från att se stadens ljus. Då de öppnade draperierna efter en särskilt tuff natt märkte familjen Aarnio att alla fönster hade slagits in. En bomb hade träffat parken intill. När vi tänker tillbaka på hur det var då, så känns alla dagens bekymmer mycket små i jämförelse med upplevelserna under kriget. Eero lärde sig inte bara att klara av osäkerheter senare i livet, han lärde sig även anamma dem.

Som ung vuxen blev Eero praktikant på arkitekt Heikki Sysimetsäs byrå. Senare visade detta sig bli det avgörande ögonblicket för den nyfikna formgivarens succéfyllda karriär. Det var på Sysimetsäs byrå som han uppmuntrades att söka sig till studier inom inredningsarkitektur. Eero tog rådet och fick full poäng på inträdesförhöret till Konstindustriella läroverket vid Ateneum i Helsingfors och fick en studieplats i inredningsarkitektur som den bästa sökanden i årskursen. Under sina studier arbetade Eero för två välkända finländska formgivare, Ilmari Tapiovaara och Antti Nurmesniemi. Av dem lärde sig Eero särskilt disciplin och att hålla tidtabeller. Han minns levande hur de förberedde tävlingsverk, rusade till flygplatsen med taxi under dagens sena timmar för att få en stämpel på att verket fraktats i tid. De flesta tävlingsverken finputsades och förpackades i bilen på väg till flygplatsen. Efter examen ansökte han om jobb som designer vid möbelfabriken Asko i Lahtis i Södra Finland. Efter nästan två år bestämde sig Eero för att fortsätta karriären som frilansare och återvände till Helsingfors. Även om hans tid som formgivare anställd av Asko var kort lärde sig Eero att tillverka egna möbler genom att se hur snickarna och timmermännen arbetade. Han hade ju ändå alltid velat arbeta för sig själv.

Den första tävlingen han deltog i med ett verk var italienska möbelformgivningstävlingen Cantú 1959. Eero minns hur han tillverkade föremålen i en liten arkitektstudio i Degerö, när hans fru Pirkko fick värkar. Vattnet gick på byrån och den lilla familjen som snart skulle bli tre skyndade till sjukhuset. Efter en lång natt föddes deras dotter nästa dag. Eero gjorde klart tävlingsbidraget som bestod av hallmöbler, hängare och sittmöbler. Han kom trea. Senare 1964 vann han första pris i samma tävling med en kontorsmöbelskollektion bestående av runda plywoodstolar med lyxiga läderkuddar. Italienska möbelföretaget Cassina började producera kollektionen. Det första verket av Eero Aarnio som internationell media såg var rottingpallen Mushroom som tillverkades av hantverkarorganisationen Sokeva och förevisades under möbelmässan i Köln 1962. Eftersom Eero redan kommit igång genom succén i möbelformgivningstävlingen Cantú reste han till Italien för att knyta kontakter och börja arbeta för Cassina. Hela familjen brukade hoppa in i deras Fiat 600 och köra ända från Finland till Italien. Italienarna trodde att familjen Aarnio var galen, men familjen bara älskade att resa. Hemma i Helsingfors hade deras hem blivit ett litet produktutvecklingslaboratorium där Eero experimenterade med nya kompositmaterial. Han var väldigt fascinerad av att förena olika tekniker och material. Glasfiberbåtarnas estetik och vita förstärkta plastytor var väldigt lockande i Eeros ögon och an började fundera ... Tänk om? År 1966 gjorde Åskbollen sin debut under möbelmässan i Köln. Efter mässan skrev New York Times om Åskbollen, och övrig internationell media följde i deras fotspår. Den internationella uppmärksamheten tog avstamp och den innovativa möbeln förevisades runt om i världen. Eero visste att han nu startat sitt livs resa.

Ända från början hade Eero ypperliga teckningsfärdigheter och förmågan att uppfatta form. Men han var även intresserad av andra konstgrenar som fotografi och grafisk design. Han började stajla och fotografera i början av 1960-talet på studion Pietinen på Drumsö och senare övervakade han noga alla produktfotograferingar. Under årens lopp har han även studerat sittandets ergonomi. Eero har alltid formgivit med en väldigt finländsk approach med funktion som första mål. Även efter att fått beröm som en rymdåldersformgivare tog stilen aldrig överhanden i hans arbete. Det visuella och det funktionella gick hand i hand. En av denna ikoniska formgivarens viktigaste färdigheter är förmågan att ge föremålen uttryck och karaktär. Eero har introducerat oss i en värld med lekfulla figurer som talar sitt eget språk. Att skapa en form som kan tåla tidens tand är en expertis och en förmåga som inte alla har. Och Eero har aldrig varit rädd för att korsa gränser eller ta risker. En av de viktigaste orsakerna bakom Eeros framgång är hans djärva personlighet och hans önskan att vara innovativ. Årtionden senare är han ännu förtjust i att experimentera med nya material. ”Nya material ger nya former”, säger han och ser oändliga möjligheter. Eero Aarnios design kommer inte från yttre, externa influenser. Det viktiga för honom är den inre världen och fantasin.

Ett mindre vanligt liv