Efter den internationella succén med Åskbollen på 1960-talet skickades nya bollar ut i hela världen. Vi kan bara anta hur mycket frakten kostade på den tiden. Eero insåg hur mycket tomrum som fraktades ut i världen i Åskbollens förpackningslåda. Än en gång hade han funktionaliteten som första mål och tänkte att en ny möbel kunde rymma detta tomrum. Designen utgick från att förbättra en tidigare produkt, en önskan om att göra logistiken mer praktisk.

Redan från början visste Eero att han vill tillverka möbeln i glasfiber. Han beundrade hur det yttre skalet på Åskbollen glänste och önskade att han kunde skapa en stol som inte skulle behöva klädsel på insidan. Han behövde en form som inte skulle avslöja ojämnheten eller skrovligheten på de övriga sidorna.

Året var 1967 och familjen Aarnio bodde på Drumsö i Helsingfors. De hade ett hobbyrum i huset och där tillbringade Eero tiden med att skissa. Han började med att rita upp den nya stolens diameter så att den blev exakt den samma som öppningen på Åskbollen. Då skissen var klar skickade han den till Askos fabrik i Lahtis där hans andra möbler tillverkades på den tiden.

Det är svårt att rita formbara mallar eftersom de inte har några kanter. Eero visste att han måste försöka karva ut sitsen först för att kunna bekräfta måtten. Först sedan kunde han veta om det kunde fungera. Därför levererades en bit förhandsformad polystyren till familjens hem. De första proportionerna han prövade på var inte smickrande, så Eero gav upp den idén. Gårdskarlen såg hur Eero slängde bort modellen och frågade om han fick ha den. Prototypen hittade ett hem till sist.

Eero skissade om stolen och gjorde den lite mindre. Han försökte på nytt med en ny bit polystyren. Han satte sig ner framför blocket och började karva. Det tog honom endast ett par timmar. ”Det tar aldrig länge för mig då jag har allt på klart. Att tänka tar längre”, säger han. När den var redo såg den ut som en pastill. Sötsaken var född.

För första gången hade han skapat en möbel som var lika lämplig både inomhus och utomhus. Det märkliga var att stolen även höll sig flytande på vattnet. Men mest av allt var det dess enkla ergonomi som tilltalade massorna. År 1968 fick Eero ta emot priset American Industrial Award för Pastills bekväma form och unika estetik. Eero själv kände att designen och ergonomin var så bra att stolen egentligen inte behöver några dynor. Även New York Times skrev att Pastills design är den mest idealiska för människokroppen. Hemma kan Eero skådas sittandes i den klassiska gröna Pastill-stolen.